Du behöver inte vara personlig assistent för att visa omtanke i vardagen

Att hjälpa andra människor ger meningsfullhet till våra liv. Kanske är det så enkelt att det är en egoistisk drift, kanske är det precis vad det är – och ska vara: att hjälpa någon annan får mig att må bra.
Det finns de som säger att denna egoism är något dåligt men hur kan den vara det? För är det inte så att du trots allt hjälper någon annan och mår bra av det samtidigt som den andra också känner likadant?

Win-win

Visst kan man känna olika grader av passion för det hela. Alla som jobbar som personlig assistent gör det kanske inte av samma anledning. Somliga känner att det är deras kall medan andra kanske mer har det som ett temporärt arbete.
Så länge man gör det hela med omsorg och omtanke spelar det egentligen inte någon roll: det skänker välmående till både vårdare och den som blir omhändertagen, brukaren.

Detta är också grunden till den nya ekonomin som det talas om i vissa kretsar. Den så kallade ”medvetna ekonomin” eller ”conscious economy” som det heter på engelska. Hur kan vi se till att både tjäna pengar samtidigt som vi tjänar vår nästa – och framtida generationer?

Vill man utvidga perspektivet handlar det till syvende och sist om personligt ansvar. Hur kan vi alla bidra till att skapa en bättre värd?
Den gemensamma nämnaren är just personligt ansvar – ett begrepp som kanske har kommit bort sig en aning i vår västvärld där livet på bara någon generation har blivit väldigt bekvämt.

Denna bekvämlighet har kultiverat en viss distans till vad det är som faktiskt gör vårt bekväma liv möjligt. Detta gäller alltifrån föregående generationers slit till hur människor idag sliter på andra håll i världen.
Utan att predika vet vi nog alla vilka beslut vi kan ta i våra liv som gör världen till en lite bättre plats.