På landsbygden erbjuder minireningsverket rent vatten till samhället

Landsbygden har börjat kalla oss tillbaka igen. På många håll i landet har man märkt av just denna tendens – att folk faktiskt lämnar städerna och bosätter sig utanför dem, där tillvaron kanske är lite lugnare. 
För visst har städerna sina fördelar, framför allt är det nära till allt. Däremot finns det också en ökad känsla av otrygghet som sprider sig i samhället något som man till många delar kan undvika genom att bo där det inte finns torg, gränder och annat som brukar samla ”buset”.

Livet utanför städerna

Naturligtvis är det en process att lämna allt detta bakom sig. Plötsligt får man börja planera lite mer för att tillvaron ska hå ihop. När man inte längre kan glida in på kvartersbutiken klockan halv elva på kvällen så handlar det om att ha framförhållning. 
Som tur är så har utkörnings- och leveransbranschen tagit enorma kliv framåt under det senaste året. Något positivt har vi allt får av detta virus. Det gör att man ändå har det lite enklare att få maten hem till sig själv – utan att själv behöva köra iväg in till staden.

Samtidigt så främjar livet ute på landet en sorts samarbete som vi kanske inte ser lika ofta inne i staden. Man behöver helt enkelt varandra mer utanför tätbebyggda områden, och ser till att hjälpa varandra om man kan. För sådant där kommer alltid tillbaka.
Ibland kan det handla om ren nöd, bokstavligen.

För bor man tillräckligt långt ute så kan det vara så att man får investera i ett eget minireningsverk för att få tillgång till rent vatten. Är det då så att man kan gå ihop flera hushåll och hjälpas åt så gåt det såklart att gå ned kostnaderna genom att dela på dem.
Det är det fina med att bo lite mer isolerat – i det lilla kollektivet tar man verkligen hand om varandra.